Min morfar talade ofta om Ingvars Trio. Det var på 30-talet. Ingvars Trio var föredömet för landets alla jazzkapell. "Jazzen skapades visserligen av berusade negrer i bordellmiljö, men det var Ingvars Trio som förfinade den till musik", sa morfar alltid. Säkert hade han rätt, expert som han var. Morfar spelade själv under denna epok i Pricken Johanssons Sväng-gäng*, och mindes gärna de glada jazzdrabbningar som uppstod då två kapell bokats till samma dansplats. Ingvars Trio gick alltid segrande ur dessa "battles of bands". De hade ett vapen som krossade allt motstånd: Dragspelskonstnärinnan Cat Packman.

Miss Cat som blivit fröken Frostavallen 1936 och Hela Sveriges Nya Lilla Fästmö 1943 behärskade Frostinins bälgföringsteknik - sk Bellow Shake - och den som inte skakar loss när hon river av Nisse Linds gamla fina "Hot Accordion" på rynkorgel, den har inga känslor i kroppen. (Det var mycket riktigt i samband med att Ingvars Trio besökte Tullakroks festplats som mamma kom till.)

Ingvars Trio turnerade Sverige runt på sin remdrivna motorcykel av märket Vanderer. Ingvar körde förstås, miss Cat satt bak och Bas-Ludde fick tolka efter på cykel.

På 50-talet byttes det namn till"Rock-Ingvars". 60-talet såg "The Ingvars Trio" födas. Nu är gruppen aktuell under namnet "Nit-Ingvars Synt-trio". Som morfar alltid sa: "Endast glädjens fiender och sura livsförnekare kan missunna ungdomen att dansa till Ingvars Trio". Eller som Sohlmans musiklexikon uttrycker saken: "Tidevarv komma, tidevarv gå - endast Ingvars Trio bestå.

* Morfar spelade kam, bytte senare till sax. På 60-talet tog han sin utrustning och öppnade frisörsalong i Klippan.