Varieté Wunderbar spelades sommaren 2005 på Skillinge Teater och i Ängelholm. Under Mars 2006 kunde man se Varieté Wunderbar på Teater 23s scen i Malmö. Föreställningen har recenserats positivt i flera tidningar. Här är först Ystads Allehandas recension från 1 Augusti 2005. Sedan följer scentidningen Nummers recension från 15 Mars 2006.
Helt enkelt en "wunderbar" varieté.
Hade föreställningen spelats i till exempel Malmö och inte i en lada på Österlen hade säkert mina tankar gått till 1930-talets Berlin, eller varför inte Paris?
Varieté Wunderbar har en klar och tydlig ambition att göra en klassisk varieté med fullständigt ohämmat självförtroende, en strålande framåtanda, ett högt, flåsigt tempo kryddar med lite kitschig tafflighet och vulgärt överspel. Och de når mer än väl upp till den ambitionsnivån.
Mycket tack vare den outtröttlige konferencieren, och pratkvarnen George, alias Harald Leander. George slog an tonen direkt när han, redan utanför teaterlokalen på en scen med blinkande lampor – som hämtad direkt från Kiviks marknad presenterade de övriga aktörerna med en helt otrolig svada.
Att mikrofonen gick sönder störde honom inte alls, hans röstresurser räckte gott till ändå och vi i den fulltaliga publiken förstod direkt vad som komma skulle.
Egentligen känns det inte rättvist att lyfta fram någon enskild i sällskapet men Harald Leander bär föreställningen på ett sådant formidabelt sätt att det är omöjligt att passera honom. Förutom pratkvarn är han utbrytarkung, musiker, trollare, fakir i låda, dansare (nåja) och sångare.
I sommar har jag sett honom göra allt man kan göra på en scen – seriösa scener med Katarina Zell, spela olika instrument, sjunga Taube, köra tänkvärda monologer och nu varietéa. Allt med stor närvaro, exakthet, spelglädje och utstrålningen. Hade jag haft en sådan hatt som trolska, trollbinderskan och förtrollerskan (som George hade uttryckt det) Malin Nilsson hade jag gärna lyft på den.
Varieté Wunderbar är till hälften från gamla fina Varieté Vauduvill; Harald Leander, Helena L Åkesson och Sven Yngve Oscarsson. Nya är Eva Follin, Anders Ortman och Malin Nilsson.
Publikfriande Peggy
Och snacka om äkta varieté. Klassiska trollerinummer som svävande damen, fakir i låda som genomborras av svärd, sång och dansnummer, tankeläsning, eldlekar, promenad på krossat glas, ännu mer trolleri och så vidare. Allt i en skön blandning i högt tempo.
Helena L Åkesson gör rollen som vimsiga Peggy, en ständigt leende och förföriskt blinkande dam vars fysiska företräden ständigt påpekas av pratkvarnen George.
Peggy är så ohöljt publikfriande att det är omöjligt att motstå henne och när hon och George gör ett slags sång- och dansnummer är hon helt underbar.
Eva Follin gör mycket i det tysta, hon är fakir och lägger sin nakna rygg på ett bord fullt med krossat glas och hon spatserar genom eld helt oberörd. Utan att få en skråma. Den stillsammaste av varietégänget men en fullfjädrad artist. Och det var riktigt krossat glas.
Mulitmusikanten Budda Shortman, alias Anders Ortmark, och hans osynliga (förutom Leander förstås) men välljudande orkester The Shortman Players är en mycket viktig del i föreställningen.
Shortman använder musiken som en medaktör i föreställningen och håller ihop det hela och är så bra att man då och då glömmer bort honom trots att det nästan aldrig är tyst.
Drumlig humor
Sven Yngve Oscarsson är gammal i gamet och han står för den riktigt traditionella trollerikonsten med mycket rekvisita i form av lådor, försvinnande radioapparater och stearinljus som tänds på flera meters håll med hjälp av en ficklampa. Han gör allt med lite drumlig humor och stort hjärta och når ut långt utan att behöva ta till några stora gester.
Sist, men inte minst, även om yngst, Ystads Allehandas kulturpristagare, trollerikonstnären Malin Nilsson, bördig från just Skillinge (det är hennes pappa som river biljett och fixar allt på teatern i sin typiska hatt, bara så ni vet).
Hon har lite otur med sitt hattnummer men tar igen det med råge när hon får en papperstuss att dansa i luften, förvillar oss fullständigt med sina reptrick och när hon jonglerar med knivar håller jag andan en lång stund.
Hon har en fräck, lite annorlunda framtoning som lyfter hennes trick på ett verkansfullt sätt. Hon förärades en av kvällens längsta applåder, helt välförtjänt!
En annan rysare, som avslutade kvällen och där alla deltog, var ett eldnummer som gjorde mig lite nervös och fick min blick att söka sig till nödutgångarna.
Ett hisnande nummer
Det brinner på scengolvet, det brinner i Budda Shortmans saxofon, det brinner i professor Orlandos hatt, det brinner i Peggys hår och Eva Follin och Malin Nilsson jonglerar med brinnande facklor. Ett hisnande nummer som jag sällan sett maken till och en perfekt avslutning på Varieté Wunderbar.
Något som inte var bra, då? Tjaaa, amatörtrollaren Bror T Sjöwall från Borrby var väl inte så kul, kanske...
Robert Dahlström
Nummers recensent Björn Gunnarsson får ont i skrattmusklerna på Varieté Wunderbar i Malmö
Scentidningen Nummer Recension [2006-03-15]
Varieté Wunderbar på Teater 23, Malmö Föreställning: Varieté Wunderbar
Medverkande: Eva Follin, Helena Åkesson, Malin Nilsson, Harald Leander, Sven Yngve Oscarsson, Anders Ortman, Fredrik Stenberg
Fakirtricks och illusionskonster, eldslukare och jonglörer. Ingenting saknas när Varieté Wunderbar från Skillinge teater gör underbar pastisch på klassiska varieté- och vaudevillegenrer. Men med mångkunnige teatermannen Harald Leander som demondomptör blir föreställningen förstås egentligen mer teater än varieté. Trollerierna blir balett eller underfundig satir, utbrytarkungen kommer ut som drag-queen. Multiinstrumentalisten Anders Ortmans musik är dessutom av en avancerat jazzig sort som sällan hörs i vanliga showsammanhang. Den fartfyllda finalen, med ”totalaktören” Mr Minis (Sven Yngve Oscarsson) mimiska flört med publiken, och med sång och dans av charmerande värdparet Peggy (Helena Åkesson) och George (Leander), ger mina skrattmuskler en sådan work out att magen värker i timmar efteråt.
Björn Gunnarsson
Tillbaka till Varieté Wunderbars
startsida