Recension i NST och HD 24/11 2001

Varieté VauduviIl är tillbaka. Efter sex år i förskingringen har kusinerna Hängbuk samlats för att åter slå världen med häpnad. Premiären i torsdags blev ett efterlängtat återseende för Margareth Anderberg.

Utan spår av ringrost
Varieté Vauduvill
Medverkande: Peggy Persson, Bill o Boy Bonanza, Professor Orlando, Jan Bengtsson (Morpa-Janne), Gerti o Heidi, m.fl alias
Teater23, Malmö, 22 november
................................................

Så har det då hänt, det vi alla otåligt väntat på! Varieté Vauduvill har återuppstått! Det gapande tomrum som uppstod i svenskt nöjesliv når kusinerna Hängbuk, trötta av många års slitsamma turnéer gick skilda vägar, har fyllts igen. Nu sjuder åter artistblodet i deras ådror. Och den vittförgrenade slakten Hängbuk har sålunda samlat sina mest erfarna och beresta kusiner till en härligt nostalgisk återförening. Från när och fjärran har de kommit skyndande för att än en gång få beträda scenens tiljor och ge sin publik vad den så länge saknat. Nämligen riktig, äkta varietéunderhållning.
Premiärpubliken får äntligen jubla at de välkända kusinerna i deras mångfaldiga förklädnader.

Hos aktörerna finns inte ett spar av ringrost eller tvekan -i och inte heller tycks tidens tand ha kommit dem vid. Peggy Persson, är tvärtom tjusigare än någonsin, ingjuten i guldlamé som på ett frapperande sätt framhäver hennes välsvarvade bakdel. Lättjefullt sväljer hon sina rakblad eller svävar fritt i luften under Monsieur Moustiques magiska händer. Tillsammans med sin partner George excellerar hon i häpnadsväckande tankeöverföringsnummer.
Bröderna Bonanza har hållit sig förvånansvärt slanka och smidiga och lyckas ännu kränga sina välbyggda kroppar genom pyttesmå ringar (Nja, åtminstone en av bröderna). Professor Orlandos magiska magi fortsätter att fascinera och ännu har ingen lyckats avslöja hans hemligheter. Publikfavoriten Jan Bengtsson, alias Morpa-Janne har kvar den sugande glimten i ögat som fatt sa många kvinnor på fall.
Bejublad och älskad är också Hurola Hängbuk, mest känd under artistnamnet Mr. Mini. Hans framträdande på premiärkvällen gav prov på den subtila musikalitet och förfinade personlighet som har gjort honom till en eftertraktad världsartist.
Premiärpubliken fick också glädjen att återse de rara kusinerna Gretli och Heidi. De har genom åren behållit sin oskuldsfulla charm och ingen smuts har vidkommit deras vita klänningar. Rösterna pärlar ännu klart och rent och änglaspelet på glas får allas känslor att vibrera.
Släkten Hängbuks medlemmar har alltid utmärkt sig genom en remarkabel musikalitet. Den eminenta damorkestern har en viktig och framträdande roll i varietén och är det nav som allting snurrar kring. När
Eldens Eleganter avslutar föreställningen med stickande lågor och slukade flammor känns lukten av fotogen så
förunderligt välbekant.
Allt är med andra ord precis som det ska vara i denna efterlängtade återkomst.
Några välkända kusiner saknades dock. De har ännu inte vågat slappa greppet om den borgerliga tillvaron för att kasta sig ut i artisteriets svindlande irrgångar.
Men de dyker säkert upp till sommarturnén - för det blir väl en sådan?!

Margareth Anderberg