I dunklet bakom ridån är utrymmet knappt. Här trängs en mängd magiska och märkliga attiraljer i en minutiöst välordnad röra.
En efter en kliver kusinerna in genom tältöppningen i smutsiga overaller och med leriga skor. I den mystiska halvdagern genomgår så alla en egendomlig förvandling.
Han som tidigare bar stora elkablar iklär sig nu en luggsliten frack som putar av dukar, trollstavar och allsköns mysterier. Han vaxar sin mustasch och sätter på sig sin höga hatt.
Han som nyss, på ett till synes livsfarligt sätt, hängde uppe under tältkupolen för att fästa säkerhetswiren till trapezkonstruktionen tar på sig en kritstrecksrandig kostym med för korta byxor och ett litet plommonstop, och är färdig för den bondkomiska entrén.
Hon som just rörde i grytorna och ställde in en paj i ugnen glider i ett paljetterat ålskinn av svart siden, rullar upp nätstrumporna och tuperar sitt blonda hårsvall. Innan hon lägger sista handen vid make-upen kontrollerar hon att ormarna har det bra i sin låda.
Kättingar rasslar. Facklor provtänds. En flöjtdrill hörs, en trumvirvel. Ett rakblad blixtrar till. Linan är inprovad. Strålkastarna riktade. Rekvisitan på plats.
