Välkommen till en sida sprängfull med oerhört värdefull kunskap och fantastiska fakta sida vid sida med förvånansvärt värdelöst vetande. På "historiksidorna" är alla uppgifter garanterat korrekta. På övriga sidor däremot tillåter vi oss att hantera sanningen friare.
Här får Du bl.a. svar på frågorna:
){kind=link}
Läs här vad Uno Myggan Ericsson skrev i förordet till boken Kusiner - en resa med Varieté Vauduvill. Boken är tyvärr slut från förlaget men finns att låna på åtskilliga bibliotek runt om i Sverige.
Den som frågar vad varieté är för något underligt djur, kan räkna med lika många svar och förmodanden som när det gäller att svara på hur en illusionist gör Svävande damen. I båda fallen är svaret lika ointressant. Det väsentliga är ju att Svävande damen fungerar och att varieté finns.
Ett vet man dock: konstarten varieté kommer från ett ord som ursprungligen betyder precis vad det gäller, nämligen mångfald och omväxling.
Enligt en icke helt belagd tradition stod, i den amerikanska mellanvästern, en teaterägare som var beroende av resande sällskap och artistgrupper, en gång plötsligt utan program. Då samlade han snabbt allt han kunde finna av artister sångare, jonglörer, lassokastare, reciterande skådespelare - i ett enda program. Hans trogna publik fann affischeringen något egenartad, och frågade vad det egentligen var han tänkte ge på sin teater?
Han svarade:
- A variety of entertainment...
Enligt vissa amerikanska forskare skulle detta vara första gången ordet variety användes i den betydelse som det senare varit känt under. Året bör då ha varit 1863. Men jag är övertygad om att benämningen användes i Frankrike redan tidigare, även om uttrycket "Café Chantant" var allmänt förekommande innan våra dagars Moulin Rouge uppstod som varieté 1889. För när den litterära cabareten Chat Noir startar 1881, sker detta just i protest mot den lättfärdiga underhållning som benämns varieté.
Det må vara hur som helst med benämningens uppkomst. Det vi idag kallar varieté har egentligen funnits så länge människor haft ett behov att roa sej. Det har förekommit i så många former att det närmast blir förvirrande om man skall försöka sätta varje sak på sin plats.
Lars Forssell skrev mycket träffande i sin något förbisedda pjäs "Show" från 1971:
Vi drog med vår dröm från plats till plats, från stad till stad, från marknadsplats till marknadsplats.
Detta är ord som skulle kunna stå som motto för artisterna i Varieté Vauduvill och för människor i underhållningens tjänst i alla tider.
En gång drog artister runt till de platser där folk samlades, kastade ut sin matta och gjorde sina konster. De spände linor mellan kyrk- och stadshustorn. De lät sina hundar gå på bakbenen. De förvånade omgivningen med att trolla bort mynt - kanske de enda de ägde. De stod på varandras axlar. De slog en och annan volt. De levde sitt eget liv, uppskattade av den bofasta befolkningen endast den stund de uppträdde, i övrigt hänvisade till ett liv som ingen annan kunde förstå. De sammansvetsades till en enhet, på det sätt som så lysande skildrats av Picasso i teckning efter teckning, i målning efter målning. Stadsbebyggelsen gav dem gator och torg att uppträda på. Utanför stadsgränserna väntade deras hastigt tillredda läger.
De var det vandrande folket.
Den från 1700-talets slut frammarscherande industrialismen, med dess snabbt framväxande tätorter ökade artisternas möjligheter och framtvingade lokaler för befolkningen att samlas i, på den knappt tillmätta fritiden. Där fanns publik. Där fanns giriga krögare som ville ha större publik och som såg artister som en påtaglig reklammöjlighet. Där kom Musichall i England. Där kom dess motsvarighet Vaudeville i USA. Där kom det man kallade Tingeltangel i Tyskland och även i Sverige. Detta var en sann proletär underhållning, fjärran från den finkultur som borgarna i städerna började skryta med. Men denna lätta underhållning blev så populär och fick sånt fotfäste att den accepterades även av andra samhällsklasser.
Varietén - vi kan väl kalla denna underhållning så nu? - drog fram som en vårflod som aldrig gick att stoppa. Tag som exempel Tyskland. Så sent som 1922 fanns bara i Berlin 170 lokaler där man på skilda sätt gav varieté. Av dem kunde 23 ta mer än 1 000 åskådare, (antalet teatrar med finkulturell inriktning var bara 51!).
Sen gick det förstås utför. Stumfilmen hade varietéerna kunnat stå emot och till och med integrerat i sina program. Ljudfilmen, i förening med radio och senare television blev emellertid dödsstöten. Samhällets övriga förändringar bidrog. Om man fortsätter med Tyskland som utgångspunkt, kan man konstatera att de sporadiska försöken efter andra världskriget endast var andhämtningar. Fram på 1960-talet fanns egentligen bara Friedrichstadtpalats i Öst-Berlin kvar. I dag är det bättre. I Tyskland kan man räkna med kanske tiotalet varietéer.
Musichall i England gick ett motsvarande öde till mötes. Sista musichallteatern i London stängdes 1963. I USA blev vaudevillen - som uttryck naturligtvis klart skiljbar från den europeiska betydelsen av samma ord, nämligen sånglustspel - snabbt hemlös redan under 1950-talet. Flaggskeppet Palace i New York övergick till andra verksamheter.
I Danmark kämpade National Scala tappert vidare men fick ge sig - dock lär den i dessa yttersta dagar i något annan form kommit tillbaka! Holländerbyen, Lorry och Valencia i Köpenhamn försvann, och ett smultronställe som lilla Sans Souci i Kolding blev en saga blott. Sverige skall man väl egentligen inte nämna i sammanhanget? Jo, visst skall man det, för trots flera förbud mot underhållning i samband med spritutskänkning, har varietén överlevt. I Stockholm fanns China, som en varieténs högborg 1937-62. I Göteborg Cabaret-hallen 1926-62. I Folkparkerna hade varietéartisterna möjlighet att uppträda. De samlades också i Malmstenstruppen 1918-76, en tid kompletterad av Varieté International och Varieté Tempo-Tempo.
På marknaderna fanns under alla dessa år tivolivarietén. Från början uppträdde artisterna var för sig och tog upp kollekt. Men redan under mitten av 1800-talet skaffade de tältduk som inramade deras arena och publikens platser, med himlen som tak därovan.
Vid sidan av denna verksamhet brukade de hyra Folkets Hus- och IOGT-lokaler under vintrarna.
Marknadernas tältvarietéer hade säkerligen sin absoluta storhetstid åren före andra världskriget.
Men de fortsatte att attrahera framförallt massmedia och då genom sin ohämmade satsning på striptease och senare live shower och diverse andra avarter som helst inte bör nämnas i samband med ordet varieté. (Fast å andra sidan har varietén i dess olika skepnader egentligen aldrig skyggat för den sensation som erotiskt utspel är!).
Marknadsvarietén fann sina bofasta former på Gröna Lund, Sixtens Varieté på Nöjesfältet och Gycklarvagnen på Liseberg. Personer som Sixten Widholm och Knut Hoffman var en sorts pionjärer för vilka en kraftkarl, en fakir och en illusionist var de enda tänkbara attraktionerna, möjligen kompletterade av en bondkomiker och en oskyldig strippa.
Tyvärr urartade de flesta varitéerna på Kivik. All porr till trots tycker jag dock att Boris Bravin med Varieté Colorado under 60-talet försökte hålla kvar de sanna artisterna. Men även han gav vika för publikkraven - fanns de egentligen? - på strippor och live show. Men Gröna Lund och Liseberg har ännu inte givit upp. Man märker just på deras friluftsvarietéer att även den TV-vana publiken blir fascinerad. Karl Gerhard - han var icke främmande för att ha varietéartister i revyerna, - skrev en gång ett par rader som ännu håller. De gäller publikens inlevelse:
Och var sommarkväll går vi på Liseberg med vårat tjej från de ökända kvarteren i det ruskiga Marseille för att akrobater se och ropa: Du kan gärna hoppa Kålle, vi har nät...
Så dök Varieté Vauduvill upp. Till en början betraktade jag den med en viss skepsis. Återigen, tänkte jag, några som skall göra varieté utan att ha en aning om vad varieté är eller var. De vill förstås använda varietéformen som något exotiskt, utan att förstå, utan att kunna. Precis som i TV med undantag för Varieté Ystad, Fint som snus och något program till. Jag tyckte mej finna parodi på en av mej älskad underhållningsform, som jag i någon mån vuxit upp med mitt i genrens begynnande dödskamp. Ganska snart märkte jag att jag hade fel, eller också förändrades människorna bakom och i Varieté Vauduvill. Här var det frågan om pastisch på varieté. En kärleksfull återgivning av en nästan död konstform, vars ursprung var marknadsvarietén.
Nu är det inte pastisch längre, utan rena rama verkligheten, artister som vill och framförallt kan.
Varieté Vauduvill är varietéunderhållning sådan den en gång tedde sig för oss i landsorten och oftast mycket bättre än då.
Uno Myggan Ericson
Tillbaka till övre del av Historik
Tillbaka till övre del av Historik
KUSINER
Ingen av oss är av artistfamilj. Alla har vi lockats in i varietévärlden utan att från början egentligen veta särskilt mycket om vad denna tillvaro innebär. Vi är inte heller artister året runt, med några undantag på senare år.
Vi blir Kusinerna Hängbug varje år vid säsongsstart. Det är en total och genomgripande omställning. Hemmet är inte längre ett hus eller en lägenhet någonstans utan en koj i turnébussen. Ett vanligt jobb ersätts av varieténs pockande plikter som fyller dagen till bredden. Vi lägger bort våra "civila" identiteter och dras in i Varieté Vauduvills alldeles speciella persongalleri, karaktärer som under åren blivit fullfjädrade personligheter, nästan så bekanta som om de verkligen funnes. Antalet alteregon överstiger vida antalet verkliga personer, vilket ger en märklig men behaglig känsla av personlighetsklyvning.
Men att vara kusin innebär mycket annat än att vara artist. Vi är våra egna tältarbetare och chaufförer. Vi sköter själva sysslor som matlagning, bilreparationer, el- och svetsarbeten under turnétid, liksom sömnad, rekvisitatillverkning, musikkomposition, bokföring, turnéläggning med mera under försäsongerna.
När sedan tältet hängts upp för vintern och kusinskaran skingras finns en stark känsla av sammanhang kvar. Tanken på den alldeles speciella tillvaron i Varieté Vauduvill värmer våra vintrar. Den tanken ger oss drivkraft och gör oss till kusiner.
Läs också "sista handen" och "Den lille cirkusdrömmaren"
Tillbaka till övre del av Historik
HISTORIK
Från improviserad soaré till ambulerande varietésällskap
1979
1980
Kort turné i en till taklöst tält förklädd folkvagnsbuss.
Under primitiva former bjuds hoppbrädeskomik,
enhjulingsentré, utbryteri med mera.
1981 "Kusin Hängbug" - en utomhusföreställning i Ängelholm med fem kusiner där man som huvudattraktion visar itusågning i klassisk stil, dock med motorsåg.
1982 Första tältturnén initieras av de två kusinerna Professor Orlando och Gajoni the Great. En brokig skara entusiaster hemsöker ett antal skånska marknader under namnet "Kusin Hängbugs Vauduvill". En timslång föreställning med inspiration från cirkus och gamla tiders marknadsvarietéer ges i ett före detta stalltält, benämnt "Norra Europas minsta femmastade cirkustält".
1983 Kusin Hängbugs Vauduvill vidgar horisonterna. Stalltältet ersätts av ett tremastat röd-vit-randigt bomullstält med plats för knappt 200 åskådare. Turnén varar mellan maj och september, ett 50-tal platser besöks från Ystad till Mora. Ett återkommande samarbete med arrangörer runt om i landet inleds och lägger grunden för sällskapets fortsatta turnéverksamhet.
1984 Namnet ändras till "Varieté Vauduvill". Sommarturnén följs av ett månadslångt gästspel på nattklubb i Stockholm med för ändamålet utökad ensemble.
1985 Turné under sommarmånaderna med tyngdpunkt på Mälardalen och Bergslagen/Dalarna. Varietékapellet Ingvars Trio under ledning av Miss Cat Pacman ingår i programmet för första gången. Med ett högst varierande antal musiker har trion allt sedan dess stått för musiken.
1986 Den svarta minigrisen Goliat 
står på scenen i det första av en rad dressyrnummer i varietétältet. Föreställningen förevigas och sänds i sin helhet av Sveriges Television.
1987 Den vid det här laget etablerade turnérutten från Skåne till norra Dalarna utökas med ett antal folkparker. Det totala antalet föreställningar är omkring 120. Varieté Vauduvill tilldelas Kristianstad läns kulturstipendium.
1988 Turné på sedvanliga sätt, men i nytt och större tält. Orkestern växer till det yttersta; hela ensemblen ingår i Ingvars Trios stora Marschorkester.
1989 Begreppet Hängbug fyller tio år. Varieté Vauduvill kan presentera ett motoriserat nummer; totalaktören Mr Mini åker motorcykel på det snäva scenutrymmet.
1990 Nittiotalet inleds med en upprustning av Varieté Vauduvills materiel, den gamla bokbuss som i ombyggt skick tjänat sällskapet alltsedan 1982 byts ut och den scentekniska standarden förbättras. Under året figurerar Varieté Vauduvills medlemmar i ett antal TV-sammanhang.
1991 Tioårsjubileum som turnerande sällskap.
1992 Detta å består grundstommen i orkestern av enbart kvinnliga musiker.
1993 Bland artisterna detta år märks den motorcykelåkande Apollo.
1994 Nyheter detta år är bl.a. Ängeln samt lindans på spänd lina
1995 Föreställningen kallas "Kokong" och turnén går bl.a. till Finland.
1996
1997
1998
1999
2000
..och sedan.....
Tillbaka till övre del av Historik
Kanonen i den lilla animationen på sidans övre del finns med som exempel på klassiska varieténummer som har förekommit på Varieté Vauduvills scen. Blandningen av varietékonster med mångåriga traditioner och en personlig och humoristisk distans har blivit vårt kännetecken. Under åren har inslag som trolleri, ormtjusning, eldslukning, kupletter, magdans, svärdslukning och den allestädes närvarande totalaktören Mr Mini blivit återkommande inslag, varje år i nya inramningar. Utöver detta har man i varietétältet kunnat se levande kanonkulor, utbryteri, illusioner som egyptisk svärdskorg, itusågad dam, svävande dam, zig-zag och miss made, lindans, jonglering, prickskytte, dansdockor, kautschuk, akrobatik, dentalatletik, tallriksbalans, joddling, steppdans, bondkomik, fakirkonster som spik- och glasbädd, rakbladsätning och muskelspel, konstcykling, tankeläsning och mycket annat.
Här får du en chans till att öppna ett eget fönster för kanonen och fyra av igen!
Tillbaka till övre del av Historik
Varieté Vauduvills artister exponerar sig gärna i press, radio och television och går mer än gärna på premiärer och galaföreställningar. Detta är den monumentala skillnaden gentemot Varieté Vauduvills medlemmar, dvs de fysiska personerna som mödosamt arbetar i det dolda bakom de spektakulära artisterna. Vi har alltid tyckt att det är fullständigt ointressant vad dessa personer är döpta till eller gör privat. I Varieté Vauduvill och under turné så är vi ju artister dygnet runt. Se även avsnittet
Kusiner
Varieté Vauduvills artister
Tryck på knappen om Du vill läsa mer om några av Varieté Vauduvills artister! 
Tillbaka till övre del av Historik